Maten & jag

Att äta mat är lika med att få i sig näring, eller? Kanske är det en sanning med modifikation. I den här delen av världen lever många i överflöd med en aldrig sinande tillgång till mat av varierande kvalitet. Det är lätt att tro att bara man äter tre måltider om dagen så får man i sig allt man behöver för att kroppen och hjärnan ska fungera, hormonsystemet vara i balans, matsmältningssystemet göra sitt jobb med mera. Det kan naturligtvis vara så att du är en person som prioriterar att äta mat med högt näringsinnehåll som kroppen också kan smälta på ett tillfredsställande sätt. Men det är i själva verket så att många av oss i någon mån har problem med matsmältningen och förbränningen. Det kan vara att man äter för snabbt och för mycket eller att man äter mat som kroppen har svårt att smälta, till exempel processad mat med högt sockerinnehåll, hög halt av mättade fetter, mycket kött och råa grönsaker.

I mitt fall har jag under många år haft ett problematiskt förhållande till mat och ätande. Redan som barn märktes det att jag hade lättare att lägga på mig vikt än de andra barnen. Vikten skapade en stark stress i mig och en djup känsla av att jag inte dög och jag skämdes över mig själv och min oförmåga att hålla mig borta från sötsakerna och det andra som lockade, trots att jag "borde" veta bättre.

När jag blev äldre gick jag på den ena dieten och fastan efter den andra och hade otaliga problem med matsmältningen i form av magkatarr och magsår. I perioder var jag nedstämd och hade mycket svårt att kontrollera eller begränsa mitt intag av snabba kolhydrater. Det slog mig aldrig då att jag, trots att jag såg välnärd ut, faktiskt kunde lida av någon näringsbrist eller obalans i hormonsystemet på grund av att jag inte gav min kropp det som var rätt mat för mig.

Början till förändring kom stegvis efter att jag börjat träna ashtanga vinyasa yoga. Yogan var så givande och utvecklande på flera plan att den ofta vann över sötsug och överätande. Det var mycket roligare att yoga när magen inte var svullen av osmält mat och glädjen jag kände i shalan tillsammans med de andra yogautövarna var tillräckligt. Genom yogan fick jag också ny respekt för min kropp och allt den gör för mig hela tiden. Den har kämpat i motvind, varit oälskad och skuldbelagd men ändå alltid gjort sitt yttersta för att ta mig från en dag till en annan på bästa möjliga sätt - allt detta utan fördömanden eller ifrågasättanden.

Till slut gick jag hela vägen och började detoxa min kropp från grunden. Det var början på ny kraft, livsglädje och kreativitet, som till stor del kommer till uttryck i mitt eget Yoga Turkos.